Den slutsatsen drar Lars-Lennart Forsberg när han funderar över förra seklets globala kommunistiska experiment. Med tanke på omfattningen av den mänskliga tragedin är det förvånansvärt lite eftersnack. Det är här som Lars-Lennarts senaste film kommer in. Han besökte Kuba första gången 1968. Likt många av sina generationskamrater i väst upplevde han den kubanska revolutionen 1958 inte som ett hot utan som en möjlighet och ett exempel för den latinamerikanska kontinenten att resa sig ur förtryck och fattigdom I filmen återvänder han trettiotvå år senare till en åldrad revolution, en åldrad Castro och ett politiskt sett allt ensammare Kuba. Efter avslutandet av de stora socialistiska experimenten världen över, ett experiment som sånär lett världen till randen av det ultimativa kriget framstår Kuba som ett kvardröjande exempel på det utopiska samhällsprojektet som står ivägen för sin egen utveckling, sina egna möjligheter. På ett humoristiskt, poetiskt och personligt sätt ställer han sitt nyinspelade material i relief mot de bilder av entusiasm och politisk glöd han tog en generation tidigare. | 
Hi!
I`m from Finland and I just watched this dokument from tv. I would like to send e-mail to Mona Sjöström, but I can`t found her address. Could you please help me and send her e-mail aaddress to me.
Thank you,
Tanja Pelttari
pelttari@welho.com